Felicia

Har inte bloggat på ett tag, men saker har hänt. Jag och Simon har gjort slut. Jag vet det är sjukt. Dock inte oväntat för våran del. Det var det jobbigaste jag gjort och att säga orden till honom skar sönder mitt hjärta i tusen bitar. Han är den absolut underbaraste killen jag någonsin träffat och jag älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta. Jag kommer nog alltid älska honom. Men det funkar inte mellan oss och det vet vi båda två. Vi har inte slutat älska varandra, bara växt isär istället för ihop. Jag går med tårar i ögonen hela tiden och allting påminner mig om honom. Hela mitt rum är fyllt av honom, jag kommer inte kunna kolla på Disturbia, äta popcorn, lyssna på Ras Cricket - Skin och tusen andra saker utan att tänka på honom. Jag kommer ha sömnlösa nätter framför mig. Fan jag älskar honom så att det gör ont i mig, men detta är rätt. Jag önskar inget mer än att de ska funka mellan oss, men när öskningar inte slår in så får man hålla sig till verkligheten. Vi kanske blir tillsammans igen någon gång i framtiden eller så var detta våran stund tillsammans. 3 år höll vi ihop, och ingen kan säga att vi inte har kämpat. För fy fan vad vi har kämpat! Vi har inte gett upp i första taget. Men min dörr kommer alltid stå öppen för honom och han kommer alltid att betyda oerhört mycket för mig. Mitt hjärta kommer stanna ett antal gånger framöver när mobilen låter, för jag har alltid förut önskat att det var hans namn som stod på displayen. Fan jag skulle kunna skriva en bok om detta... Men jag ska försöka med att inte göra detta till någon depp-blogg. Men jag kommer alltid älska honom för den han är och kommer alltid att finnas där för honom.