Felicia

Vaknade strax efter 6 imorse av att foten ömmade.
Insåg ju direkt att det var stukningen.
När jag skulle stödja på foten så gjorde det så jävla ont att jag blev svimmfärdig.
Jag blev så jävla sur, ni som känner mig vet ju hur jag är.
Just sådanna saker kan få mitt humör att brinna.
Jag låg ett tag i sängen, sen ringde jag mamma och bad henne hämta mig.
Vi åkte till Akuten, det gick väldigt fort där inne faktiskt.
Man brukar ju få vänta länge.
Först klämmde dom på foten så jag höll på att dö.
Sen åkte jag in på röntgen, dom trodde jag har brytit något i foten.
Men som tur var så var det vara en Ledbandsskada, men helvete vad ont jag har.
Så nu hoppar jag på kryckor.

Jag blev så jävla sur en en person idag.
Ringer honom för att berätta.
Det han säger är "Varför skulle du trilla i trappen" och massa sånt.
Inte något som "Nej vad tråkigt/Vart har du ont/Vad gjorde dom".
Inte ett skit sånt, jag menar inte att han ska bli helt förtvivlad men
va fan man visa ändå lite hänsyn & respekt.
Jag blev iaf skitsur, skulle aldrig göra så.
Skulle vart trevlig och frågat hur det var med en.
Men man bryr sig kanske olika mycket då....