.
Har funderat lite på grejen med att konkurrera istället för att samarbeta på en arbetsplats. Varför? Varför denna skenhelighet? Jag kan förstå politiker, fast ändå inte. Dem har samma yrke men spelar i olika lag. Men när det gäller stora akuta frågor så bör det sammabetas. Ja politik är ett rävspel där man ska försöka smutsa ner den andra så mycket som det bara gå för att sedan stå själv som en hjälte eller varför inte den nya trenden, offret. Offerkoftan på så alla tycker synd om lilla mig så jag får massa röster för dom andra är ju sååå dumma mot mig. Men om man ska ta ner det till marknivå då. Jo då handlar det om oss byggarbetare, butiksarbetare, lärare, kontorsarbetare på kommunen och personliga assistenter. Ofta tänker människor att om jag gör detta och sedan framhäver det extremt mycket att det var just jag som gjorde det så kommer jag skina som guld medans mina kollegor står som flugsvampar i skogen. Sedan kommer kollegorna svara mig kort och snacka bakom min rygg medans jag inte fattar ett skvatt och tycka att allt är som vanligt. Men efter ett antal gånger är detta en vana och du ses som den fjäskige som man vill trycka ner. Du som bara ville vara duktig och klättra lite i lön. Men tillbaka lite till ämnet. Konkurrensen på jobbet. Att klaga på andra men aldrig säga något till dem, standard. När kollegor för ett samtal på jobbet så kan det låt ”jag gjorde det, det och det” då den andre svarar ”mhm men jag gjorde faktiskt det, det och det”. Okej vad bra då vet jag! Inte något ”Jag gjorde så, hur gjorde du? Kan vi hjälpas åt att nå det bästa resultatet?”. Jag tror att ett samarbete är det som når längst. Jag tror att det skapar de bästa relationerna, motivationen och bästa resultat. Fan hjälp varandra istället för att bara se brister. Är det någon som glömt något och du ser det, gör det om du kan och om det inte fuckar upp del din dag. Säg inte ”Åh… nu har hen glömt det där. Men jag tänker inte ställa tillbaka skruvdragaren för det var ju inte jag som använde den”. Då är det alltså bättre att sabba istället för att få ett ”Tack så himla mycket för att du gjorde det, du är en sån bra kollega”. Ah jag vet ju vad jag skulle ha gjort.
