Felicia

Boken vinner på Niklas Orrenius icke-sensationalistiska skrivsätt. Han framhäver normaliteten i partiarbetet. Så blir abnormaliteten i partiets ideal och karaktär tydligare. Genom att skriva om partiet på samma sätt som man skriver om andra partier, visar man att Sverigedemokraterna inte är som andra partier.

Det har sina rötter i aktionsgruppen Bevara Sverige svenskt. Dess första ordförande var nazist. En av partiets första kommunfullmäktigeledamöter, en ung kvinna i Höör, var också medlem i Nationalsocialistisk front. Ännu för tio år sedan ville partiet förbjuda utomeuropeiska adoptioner och införa dödsstraff i Sverige.

Allt detta har kretsen kring partiledaren Jimmie Åkesson försökt sudda ut. Flera uttalade rasister har uteslutits, och dagens sverigedemokrater har ersatt uniformer och marschkängor med kostym och slips. De vill inte heller tala om gamla tider. I stort har medierna tillmötesgått deras önskemål.

Det är annars helt rimligt att diskutera partiets förflutna. Dagens ledare gick med i ett parti där gamla nazister var med, ett parti som ville införa dödsstraff och som måste poängtera att medlemmarna inte skulle klä sig i uniform. Varför sökte de sig till ett sådant parti, om de är pålitliga demokrater?

Lars Ohly kritiseras för att han grät över Berlinmurens fall för drygt tjugo år sedan; det var inte glädjetårar. Många är med rätta skeptiska mot Vänsterpartiets demokratiska trovärdighet, trots att partiets demokratiseringsprocess och uppgörelse med det förflutna pågått i närmare 45 år. Varför ska vi tro att ett parti som grundades av rasister och leddes av nazister har blivit snövita demokrater på tio år?

Med sitt icke-sensationalistiska skrivsätt och sina kunskaper understryker Niklas Orrenius hur nödvändigt det är att ställa de kritiska frågorna.

De borde också ställts mer ihärdigt när det uppdagades att flera ledande sverigedemokrater häromåret skrålade vit makt- låtar på Finlandsbåten. De försvarade sig med att de även sjungit progglåtar. Det är ömkligt. Det gör väl inget att jag våldtog min svägerska, jag misshandlade även min bror.

Text från: SvD.se